Världens mått
Av Daniel Kehlmann
Handlar om de två tyska vetenskapsgenierna Gauss* och Humboldt som på 1700-talet mäter upp världen på olika sätt. Gauss lämnar aldrig sin hemstad medan Humboldt åker världen runt i sin jakt på kunskap, och när de blivit gamla möts de för första gången.
Boken bygger på faktiska händelser och väver på ett snyggt sätt in de upptäckter som dessa herrar gjorde, men mycket runt om är uppdiktat till en klart läsvärd roman. Särskilt om man som jag gillar det som har med teknik och natruvetenskap att göra. Språket i boken är ganska speciellt, och de mer lingvistiskt lagda är säkert lyriska medan jag är mer ljum till det. Men ändå var det en klart bra bok! Det är kul att ibland få anstränga sig för att hänga med, precis som i tex Röde Orm, även om det ibland kan bli väl invecklade syftningar.
Som helhet en bra och intressant bok, och mycket bra tidsfördriv på resa.
Betyg: 6 av 10
West Coast Riot 2008
De Lycklinga Kompisarna
De är bra. De körde nästan bara klassiker. Mart var Byggare Bob-klädd.
No Fun At All
De är gamla. Och de är definitivt ingen liveband. Hade dock grymt skönt dalmål i de mycket intetsägande vädermellansnacket. En besvikelse, men fortfarande är skivorna mycket bra.
Tiger Army (sista halvan av konserten)
Inte min musik, även om det är coolt med ståbas!
Lagwagon
Avnjöts från öltältet. Kände bara igen en låt, men den var riktigt nice!
Flogging Molly
Åhhhhh så bra. Åhhhhhhhhhhhhh så bra! Så mycket energi och glädje och spontanitet och träffande mellansnack. Högsta möjliga betyg!
Bad Religion
Rikigt bra. Jag har iofs bara en av deras 14(!) fullängdare, men ändå, de är bra. Inte den bästa konsert jag varit på, och antagligen inte den bästa de gjort, men de är legender och proffisionella ut i örsnibbarna och man blir nästan andaktsfull bara av att få vara på samma plats som dem.
Millencolin
Mina hjältar. De är bra, de är mycket samspelta, men det var samma set som i Örebro, så tyvärr ingen gåshud för mig denna dag.
NOFX
Kunde egentligen ingen låt av dem innan, men det gjorde inget. De är totalt vrickade och sönderknarkade, men vansinnigt roliga på scen.
Sammantaget en mycket bra kväll. Coolt med två stora scener brevid varandra där en riggas medan den andra spelas, och sedan är det bara 5 min mellan världsartisterna. Mycket bra koncept! Plus för ett väntat möte med Maria och ett högst oväntat möte med Mats. Och stora plus för alla dessa trashmänniskor som jag inte förstår var de håller hus annars, men oj vad roliga de är att titta på!
Millencolin
Jag har alltid varit ett stort fan av Millencolin. Första konserten med dem såg jag -94 på Badhuset, sedan har det blivit två till, Järntroget -02 och Brunnsparken -06. Jag har alla deras album och jag gillar i stort sett alla låtar på dessa skivor. Kort sagt, det är min grupp.
Den 6 april släppte de nya albumet Machine 15 och jag var lite orolig att för mycket av konsrten skulle ägnas åt denna skiva då jag inte hunnit skaffa den och lyssna in mig. Detta var dock väldigt onödigta farhågor. Nog för att de spelade typ sex låtar från skivan, men det var bra grejer och de blandades väl med låtar från hela skivsamlingen. Jag blev glad in i själen när låter som Mr. Clean, Olympic och Fox glider in, och när The Ballad kommer med akustisk gitarr och fullständig allsång var jag tvungen att ta ur öronpropparna och känna rysningarna gå längs ryggen. Underbart!
Konserten avslutades lite för tidigt, 55 min, 75 min med extranummer, men ändå var jag mycket nöjd. När sista låtern Pepper (en av mina absoluta favoriter) klingat ut så var det med ett stort leende jag vandrade ut. Bra kväll!
Betyg: 8 av 10. Hade de slängt in fem låtar till i setet, och gärna några av de gamla ska-låtarna, hade det blivit högre betyg.
ps. Jag kom på en lite intressant detalj. Både -94 och i helgen köpte jag T-shirts på konsterten. 1994 blev det en Large, i helgen en Small...dubbelt så gammal och hälften så stor? =) ds.
Smaskig Guinness
SMASK
Årets SMASK var en sammantaget riktigt bra tillställning. Temat för kvällen var Oscars så film, gala och glitter trycktes in varhelst det fanns plats. Kvalitén på bidragen var hyfsad med några riktiga toppar och det var de som gick vidare. Det var inte lika hysteriskt många klädbyten som tidiagre år, men dock många.
Filmen var riktigt rolig där hjälten kastades runt mellan kända filmscener, och baletten som också var filminspirerad var riktigt snygg och bra. Såklart extra kul att man även känner några av de som dansar!
Sedan är det alltid grymt att se en fullt bestyckad orkester. Det är häftig.
Det som dock var utmärkande bättre än tidigare år var konfrenciererna. Två tjejer som vågade stå på scen, och det det första som hände var att en av läste fel på ett riktigt roligt sätt och klarade av detta utan att totalt bryta ihop, och efter detta var de spontana och roliga. Dessutom sjöng de en grymt snygg och rolig låt tillsammans. Bravo!
Kvällen får 7 av 10. Hade några till bidrag varit bättre hade betyget varit högre.
Guinness
Gårdagskvällen avnjöts i huvudstaden med spexet Guinness - eller dagens irlandsproblem.
Efter diverse kyckling, skit-eniro och långtradarbaserade parkeringshus anlände vi till Vasateatern för att finna mängder med flaggor samt toaletter utan lysknappar. Nåväl...
Föreställningen var en blandad historia. Grymma sångnummer med snygg och bra koreografi varvades med längre och segare textavsnitt. Några skådisar var bländande och några var svagare. Manuset var lite spretigt och en hel del gevär hängdes upp utan att skjutas av. Det kändes som om vissa poänger slarvades bort lite för enkelt och slutet var tyvärr lite klent. En sak som verkligen drog ner var att i stort sett alla skådisar tog omstarter så fort någonting ropades från publiken. Att en person ropar "på knä" betyder inte att alla i publiken vill ha detta! Stockholmarna brukar vara betydligt bättre på detta, men tyvärr inte iår. Nu blev det mycket negativt kan tyckas, men när dekoren är oerhört välgjord, fungerande och fylld med snygga finesser, kostymer sitter som smäckar och orkestern svänger, då begär jag mer av allt annat också.
Det som höjde föreställningen och det jag kommer att minnas bäst var karaktärerna Mary och Jameson d.ä. Båda skådisarna har stått på scenen förrut (Mary = Figaro, Chaplin, O. Wilde mm, Jameson = Elliot Ness mm) och de var minst lika bra som tidigare, ständigt närvarande och väldigt naturliga i sina skruvade karaktärer. Jameson som var Irlands rikaste slängde konstant fantastiska sarkasmer om de fattiga runt sig som var riktigt roliga:
"Om ett träd faller på en fattig i skogen och ingen hör det, är det fortfarande roligt!"
Sammantaget var det ett snygg, välljudande spex som hade sina poänger men som inte ger träningsvärk i magen.
Betyg: 6 av 10. Plus för sång, musik, dans, kostym, dekor och vissa skådisar. Minus för manus och lättvindligt omstartstagande.
Kalla den vad fan du vill
Det är inte ofta jag läser ut en bok på mindre än två veckor. Det är snarare ytters sällsynt. Men denna gång var det en riktigt bra bok jag fick tag på så det slank in lästimmar öven utanför de numera ganska vanliga femtonminuterinnanjagsläckerlampanläsningen.
Boken handlar om en välutbildad familj som flyttar till Sverige från Iran för att få ett bra och lugnt liv för sig och sina barn. Nu blir det inte riktigt så när filosofen blir pizzabagare och forskaren dagisfröken, och vi får följa med på denna underhållande, roliga, sorgliga och galna resa. Jag gillar verkligen sådana skildringar! Skildringar som ser på Sverige med andra ögon, som ger mig funderingar på varför vi gör på vissa sätt och baktalar andra. Och sedan är det ett skönt språk som jag faktiskt har blivit inspirarad av. Ord som "barasådär" som står på kanske 20 ställen i boken har redan slunkit ur mig, eller varför inte anamma Oskuldsfilosofin: I don't give a fuck! =)
Boken får mina vamaste rekomendationer!
Betyg: 9 av 10
Furstinnan av Sicilien
Innan föreställningen hade jag inga direkta förväntningar. Jag hade hört en del småsaker som att det lågs efter på olika håll i produktionen och att allt inte klaffat perfekt. Men när man glider ner i aulastolen och ridån går upp med en riktigt, riktigt snygg dekor så försvann alla små tvivel i mig och sedan hade jag 2 - 3 fantastiska timmar framför mig. Manuset höll riktigt bra, karaktärerna hade fått bra, skruvade egenskaper och det var olika från varanndra vilket är riktigt bra. Bandet svängde på riktigt och kostymerna....så läckra!
Det var helheten som gjorde det. Bra avvägningar med antal sånger, snygga lösningar där bandet spelade lite instrumentalt till "stumspel" och sedan flera halvvågade crazy-inslag som gick hem ordentligt, som till exempel Staffan och Evighetsmaskinen. Jag grät av skratt.
Avslutningsvis tror jag det här är bland det bästa Örebrospexet har presterat. Jag är en mycket stolt före detta medlem som längar till nästa lördag då jag skall se föreställningen igen. Om jag kan hålla mig borta tills dess.
Jag är part i målet, men det skiter jag i:
Betyg: 9 av 10.
Gonatt, gonatt.
I am legend
Betyg: 6 av 10
Vuxna människor
8 av 10.
Hitch
Fösta 20 min var riktigt tråkiga, och vid första reklamen var jag väldigt nära att lägga ner. Hamnade dock i fåtöljen igen och sedan tog filmen faktiskt. fart. Flera lite annorlunda scener för att vara romantisk komedi hanns med, men tyvärr var det ett för genern riktigt kllichéslut. Slutintrycket blir dock att filmen var överraskande bra.
Betyg: 6 av 10.
Förövrigt så är nu munnen amalgamfri. Gött.
